Källorna till det som på den här webbsiten står om släkten Selén, Svartböle osv är om inte annat anges material som min far Göran Selén samlat ihop och som i vissa fall utökats av mig själv. På den här sidan har jag också använt uppsatser av min farfar Edvin Selén och hans brorson Ture Selén (Richard Seléns son), till vissa delar lite moderniserade men också i stora stycken så gott som ordagrant. Observera att stavningen av namnen på de äldre medlemmarna i släkten kan variera beroende på vem som skrivit källmaterialet.
– Jan Selén
Namnet Selén verkar ha tagits i bruk på 1700-talet på Jäspilä hemman i Ytterkervo. Enligt en obekräftad tradition skall släkten härstamma från Tyskland. Den första i den blivande släkten Selén som innehade Jäspilä var sockensmeden Anders Mattsson från Paijala i Tusby, Jannes farfars farfars farfars farfarsfar, alltså nio generationer bakåt. Han övertog Jäspilä omkring år 1732, en ”Dragouns stomme”, som hade blivit öde under Stora Ofreden och indragits till kronan 1724. Hemmanet inlöstes till skatte år 1738. Det såldes i mitten av 1900-talet till Kervo köping av Olavi Silén, det enda som minner om det numera är industriområdet Jäspilä och gatan Jäspilänkatu i Kervo. (Karta)
De första torparna på Svartböle var Fredrik Borgsten, som dog 1803, och Henrik Flank, som dog 1809, och vars minne ännu lever kvar i namnet på Flankisåkern. Eric Henriksson Selén, som var Jannes farfars farfars farfar, flyttade omkring 1804 till Svartböle, som uppstått på 1780-talet som torp under Jäspilä hemman på gränsen till Sibbo. Sedan dess har Svartböle gått i arv inom hans släkt. Av någon anledning räknades Svartböle som kronohemman och var en tid i början av 1800-talet underlagt Mariedals glasbruk i Hindsby, fast Jäspilä hade inlösts till skatte för länge sedan.
Svartböle hörde till Sibbo församling, fast det låg i Tusby socken. År 1867 överfördes hemmanet på svartböleböndernas begäran till Sibbo.
Namnet Svartböle kommer troligen från Svarttalls rå, som låg i närheten och var råpunkt mellan Sibbo Kyrkby, Hindsby och Ytterkervo. En annan förklaring till att hemmanet fick ett så dystert namn kunde vara att det måtte ha sett mörkt och hopplöst ut för nybyggarna till en början. Att slå sig ned i en öde skog, börja svedja och bryta mark är inte någon lätt uppgift. Marken på Svartböle är inte heller den bästa, den är delvis mycket stenbunden och kuperad. Och man bör också komma ihåg att det på den tiden ännu fanns både vargar och björnar i trakten.
År 1816 överlät den första bebyggaren på Svartböle Erik Henriksson gården till sin son, Erik Eriksson. Erik Eriksson Selén dog 1853 och efterlämnade hustrun Ulrika Sofia samt två söner och två döttrar. Efter husbondens död beslöt två av hans bröder, Johan (Johannes?) och Fredrik, att dela upp gården mellan sig och den efterlevande änkan. Så skedde år 1854. Redan tidigare hade nämnda bröder uppfört åt sig bostadsbyggnad och nödiga uthus, till vilka de tog stock från den skogsdel som skulle tillfalla Ulrika Selén. Vid själva skiftet tog de sedan de bättre åkrarna som låg i ett block. Änkan fick nöja sig med de mera branta och spridda åkrarna. Ulrika Selén besvärade sig hos häradsrätten i Sibbo och blev erkänd en gottgörelse av 15 kopek per stockstam, men ingenting annat.
Ulrika Seléns son Otto August Eriksson Selén (Jannes farfars farfar) övertog gården år 1860 och inlöste samma år sin hälft av Svartböle till skattehemman. Av köpebrevet framgår att köpesumman var 19 rubel och 57 kopek silver.
Otto Selén överlämnade år 1890 hemmanet till sin son Karl August. Tillsammans med sin hustru Sofia Wilhelmina levde sedan Otto August Eriksson Selén på sytning till sin död år 1905. Hans hustru dog året därpå.
Karl August Selén var Jannes farfarsfar och bonde på Svartböle, men farfar Frans Edvin Selén hade äldre syskon som övertog gården (dvs Richard Selén år 1933). Enligt en uppsats Edvin skrev i Nykarleby Seminarium 1914-15 hade alla i släkten dittills varit jordbrukare, men han blev själv lärare och hans övriga syskon förutom Richard kom också åtminstone delvis att utöva olika andra yrken. Gården ägs emellertid fortfarande av Selénar, dvs. Richard Seléns ättlingar.
Selén har också skrivits Silén, och det finns grenar av släkten som använder den formen. En gren har bytt namn till Laine på 1800-talet.
Här finns artiklar om några medlemmar i släkten Selén:
- Karl August Selén
- Maria Sofia Selén (f. Rosenberg)
- Karl Richard Selén
- Frans Edvin Selén
- Ingeborg Maria Selén (f. Brandt)