Född 5/12 1860 på Svartböle – Död 9/3 1944 på Svartböle
Gift 27/12 1888 med Maria Sofia Rosenberg
Karl Selén var bonde på Svartböle 1890-1933. Han upparbetade Svartböle till en mönstergård, sades det, kanske något överdrivet, alla byggnader inberäknade. Det gamla karaktärshuset, som troligen var från 1700-talets början, ersattes år 1912 av en ny byggnad enligt hans egna omsorgsfulla ritningar. Han trampade upp konturerna för huset om vintern i snön och ritade upp dem med kalk på sommaren för att få en översikt över byggnadsplanen. – Han skaffade nymodiga jordbruksmaskiner, bl.a. en Hankmoharv – fast när dess förträfflighet demonstrerades för grannarna, lyckades det inte så bra. När de inte trodde att harvens blad skulle hålla, sade sonen Edvin, att nog håller de, tog en slägga och slog på ett blad – och det brast.
När Björkbacka folkskola firade 25-årsfest, var det han som framförde bygdebefolkningens och föräldrarnas tack till lärare Cavonius och Svenska Folkskolans Vänner. Han vittnade om den stora betydelse skolan haft för denna trakt invid språkgränsen och halvt ute i ödemarken och uttalade den varma förhoppningen att SFV fortfarande skulle kunna upprätthålla skolan. Utan SFV skulle de svenska barnen i trakten ingenstans haft att gå i skola, betonade han, och Edvin Cavonius hade varit den rätta mannen som lärare.
Karl Selén kunde spela lite fiol och dragspel, och det sades, att en och annan känslig “folkvisa” kunde tacka honom för sin tillkomst. Han lär ha haft en vacker sångröst. Han hade ett alhorn (det kallades så, fast det var gjort av näver), som brukade ligga i blöt i en grop på Riberget, och många vackra sommarmorgnar lät han hornets toner ljuda över nejden. Han blåste bl.a. signaler, som han hade lärt sig när han avtjänade militärtjänst i Tusby.
När han fyllde 75 år, skrev Edvin Cavonius i tidningen: “Vem skulle väl tro, att denna raska man med de spänstiga rörelserna och det blida och förnöjda leendet över det ungdomliga ansiktet redan nått så högt på den mänskliga åldersstegen. Hans goda hälsa och arbetsenergi kunde mången yngre ha skäl att avundas honom. Vänfast, hjälpsam och rättrådig önskar han ständigt sprida enighet och välfärd omkring sig.” Skribenten tillade: “Sitt av naturen något häftiga lynne har K.A. Selén under hela sitt liv förmått bemästra, och alla hans göranden och låtanden ha städse präglats av måttfullhet och sans.”
Karl Augusts och Sofia Seléns guldbröllop 28/12 1938 blev en stor fest på Svartböle. Tidigt på morgonen uppvaktade de närmaste anhöriga det pigga och krya guldbröllopsparet. Under dagens lopp samlades en stor skara släkt och vänner, och Svartböle förvandlades till en veritabel blomstergård.
Vid middagen var rätterna desamma som på bröllopet 50 år tidigare, nämligen smörgåsbord, skinka, kålrotslåda och leverlåda som särskilda rätter, risgrynsgröt och fruktkräm. Men lutfisken var av praktiska skäl utelämnad och ersatt med kalvstek.
“Brudgummen” bar på rockslaget samma myrtenkrans som för 50 år sedan. Prosten Sandbacka frambar i hjärtliga ord sin lyckönskan och höll en andlig betraktelse. Possessionat Georg Mylius betonade i ett vackert tal den stora odlargärning och den stora uppfostrargärning makarna Selén hade utfört och gav en vältalig karakteristik av deras egenskaper.
Den ena sången efter den andra skallade under dagens och kvällens lopp. I ett varmt avskedstal nedkallade prosten Sandbacka Herrens välsignelse över guldbröllopsparet och hemmet på Svartböle. Från guldbröllopsparets sida frambars ett hjärtligt tack för tal, gåvor, sång och blommor.
Källa: Släkten Selén – Släktutredning rörande ättlingarna till Anders Matsson i Tusby Ytterkervo (1680-1758). Göran Selén 1999.