Familjens första mops hette Jimi, men han finns inte längre. Gamle Albin finns inte heller mera, och inte Victor och Dodger heller. Och tyvärr tog värmeböljan Lukas i juli 2018, han blev 12 år gammal. I slutet av juni 2013 fick vi en ny mopsvalp, Toby. Lukas var hans pappa, Dodger hans morfar och Victor hans mormorsfar. Men han finns inte heller längre. Albin, Victor, Lukas och Dodger är alla finska champions, och de har alla ett otal barn, barnbarn osv, av vilka många är spridda över hela Europa. Dodger kom till oss från Kalifornien i april 2011, och han var dessutom amerikansk champion. Sen december 2010 hör chihuahuan Foxy också till familjen. I mars 2016 kom chihuahuan Emilio till oss, och våren 2017 anslöt sej den då 4-åriga golden retrievern Leo. I januari 2022 kom chihuahuan Zheka, som är en rescue-hund från Moskva.
Egentligen har våra mopsar varit placeringshundar (utom Jimi och Toby). Alla våra mopsar kom från kennel Troppola. Jimi var ända från början familjens egen hund, men han var också en ovanligt fin mops, och klarade sej bra när han någon gång deltog i utställningar. Alla var och är ändå familjemedlemmar, det är det viktigaste för oss.
Jimi och Toby föddes i Ingå, men Albin kom från Polen, Victor kom från Brasilien och Lukas och Dodger är från USA. Chihuahuan Foxy kommer från Lappvik (Hangö), Emilio från Vasa. |
Alla våra mopsar har varit helt olika till naturen. Jimi var snäll men mycket vild, dessutom rymde han så fort man vände ryggen till längre än två sekunder. Men han ville alltid helst sova i husses famn med nosen på den bärbara datorns tangentbord. När Albin var yngre var han mycket vig och kunde ha blivit en verklig agility-mops. Han blev elva år gammal och bakbenen blev svaga, synen och hörseln var inte heller så bra den sista tiden, men överraskande vig var han ända till slutet (särskilt om det gällde mat). Victor ville klättra på möbler och folk, och sov ofta på husses eller mattes axel. Han var ibland ganska ettrig av sej, och ville tyvärr gärna ge stryk åt gamle Albin så länge han fanns kvar. Men då Victor var glad, vilket han var ofta, så ville han alltid ha en socka att bära på. Lukas var en liten nallebjörn, som ofta hittade på olika hyss tillsammans med lillmatte. Han var alltid totalt cool, vad han än råkade ut för, utom då han fick hepuli, dvs fnatt, frispel eller vad man nu ska kalla det, vilket inträffade t.ex. då han råkade ut för en levande fisk eller en dammsugare. Han åt nästan vad som helst, speciellt mycket tyckte han om glass och banan. Dodger var en klumpeduns, men mycket glad och snäll. Och han kunde sova i vilken konstig ställning som helst. Toby hade antagligen en känguru någonstans i släktträdet, för han flög omkring hur som helst, över stolar, soffor och bord om det behövs.
Chihuahuan Foxy är en mycket glad, pigg och vild hund. Han är inte alls rädd för att sätta mopsarna på plats, fast de väger fem gånger mera än han själv. Och nu har Foxy fått en kompis i samma storlek, den släthåriga chihuahuan Emilio! Fast Emilio är nog ett huvud högre än Foxy. Retrievern Leo har också stor respekt för Foxy, fast han är 15 gånger tyngre, hans huvud är lika stort som hela Foxy.
Emilio är också en snäll och glad hund. Han tycker mycket om att jaga bollar och att kasta sina leksaker högt upp i luften, helst så att de landar i en vattenskål eller i en sko. Han beundrar Foxy mycket, särskilt när Foxy skäller på förbipasserande bilar.
Leo har blivit bästa vän med Emilio, de jagar varandra runt gården i full fart.
Gemensamt för alla våra hundar är att de är mycket snälla och trogna djur som är en ständig källa till glädje. Det blir aldrig långtråkigt med hundar i familjen!
Victor och Lukas som fårhundar (jo, Lukas är med på bilden)