– Suni hemman

På Sundö har sedan urminnes tider funnits ett enda hemman, Suni enstaka hemman.

Hemmanet var under medeltiden och i början av 1500-talet ett landbondehemman under Borgå kungsgård (en landbonde ägde inte jorden utan arrenderade den av en huvudgård). Den årliga avraden var inte större än 9 öre och ½ tunna strömming.

År 1557 var Suni inte längre landbohemman utan stadgehemman (ett stadgehemman betalade en “stadgad ränta” som inte berodde på hemmantal utan var individuellt bestämd för varje hemman med hänsyn till dess skattekraft). Den årliga stadgan sjönk en tid därefter till bara ½ tunna strömming. Men därtill kom tydligen skyldighet att delta i de fraktfärder till Viborg, Reval och andra orter som Pellingeborna ålades att utföra.

År 1575 fick tio bönder i Pellinge, däribland Mats i Sonö, 2 tunnor råg var för att de alltid lät bruka sig i Kgl. Majestäts värv och resor. Egentligen var det närmast fråga om ersättning för “hästar och annan redskap, som havsisen tog bort” på en resa föregående vinter.

År 1605 gavs Sundö i förläning åt ståthållaren Jöns Persson Ruuth. Sedermera ingick Sundö bland Joachim Berndes förläningar och gick sedan i arv i hans släkt, tills hemmanet under Stora reduktionens tid indrogs till kronan.

Suni var kronohemman till år 1759, då det inlöstes till skatte av den dåvarande innehavaren.

Pesten 1710