– Vandringsmän

Berättat av Richard Selén 1972. I stort sett enligt det av Thea Selén renskrivna manuskriptet, men med några små språkliga korrigeringar.

Förr gick det vandringsmän ständigt längs landsvägen, så kallade hambusar vandrade mellan H:fors och Kotka. De sökte lastningsarbete på fartygen. Dessutom allehanda gårdfarihandlare, positivspelare, förtennare, lödare, snöpare m.m. En gång var där en  urmakare som reparerade en väggklocka som stannat. Då urmakaren hade gått ut genom dörren stannade klockan, man ropade efter honom att klockan stannat, men han svarade bara att urmakaren går och tack.

Det var ständigt nattgäster, bland andra en gubbe som vi kallade för Johan, han var hemma från Tavastland. Han hade också lastat sand från skutorna i H:fors samt lastat i Borgå skärgård. Han kunde ibland dröja en vecka och hjälpte ibland med skördearbetet. Han var originell, men ärlig och snäll. Han kunde geografin på sin fem fingrar och kunde berätta roliga historier och äventyr. Han var lustigt klädd med två mössor på huvudet samt ett par tre långa rockar. Själv tillredde han sin mat som han kokade i en gammal bleckburk av allehanda ingredienser, bland annat en gång tre stycken mossagrodor som han fångat. En gång undersökte han sin mössa och sade att det vuxit upp sjutton lusar av intet. Då han någon gång tvättade sin skjorta satte han den tillbaks på kroppen för att torka över natten. För det mesta sov han spritt naken. Han hade ett kontor där han förvarade sina bolster vilka han sedan bar in till natten.

Dessutom var det allehanda hantverkare på gården, skomakare, skräddare, snickare, smed m.m., ty alla nödvändiga tillbehör skulle göras på gården hem.