– Augustina Nyman

Berättat av Richard Selén 1972. I stort sett enligt det av Thea Selén renskrivna manuskriptet, men med några små språkliga korrigeringar.

Tant Nyman var en tant i Svartböle som var mångkunnig i mångahanda arbeten, särskilt i linberedning, spånads- och vävarbeten. Hon hade en stor uppfattningsförmåga och ett minne som var fenomenalt. Hade hon en gång läst en bok kunde hon relatera den helt, samt kunde berätta gåtor och ordstäv i oändlighet.

Det fanns ingen skola i trakten på den tiden och barnen på Svartböle kommo tätt, så det var ett problem med att lära dem läsa. Men den glada och villiga tant Nyman åtog sig att lära oss läsa i tur och ordning. Det var ABC-boken med tuppen som präntades och det var spännande att på morgonen se vad tuppen under natten hade värpt i boken, en pepparkaka eller en karamell.

Då barnen blev större och läskunniga rådde sträng ordning i hemmet. Far läste varje söndag predikan ur Luthers huspostilla och då gällde det att sitta uppmärksam och stilla. Gick man till kyrkan så skulle man vid hemkomsten för gamla farmor relatera litet av predikan i kyrkan.

Då alla genomgått folkskolan och blivit äldre började livsuppgifterna vakna för olika värv och utbildning. Då sökte sig Artur till Söderkulla jordbruksskola, Edvin [Jannes farfar] till Nykarleby seminarium samt Uno och Valter till industriskolan i Helsingfors.