Mopsskötsel och mopsarnas särdrag

Som ras är mopsarna friska och lättskötta. Mopsvalparna föds oftast på normalt sätt, man behöver sällan göra kejsarsnitt.

Man sköter mopsar på samma sätt som andra hundar. Mopsarna tycker om att ligga på soffan och slöa, men de behöver också motion mellan varven. En ordentlig uppfostran är också viktig, ingen hund mår bra av att bara bli bortskämd. Jämfört med mina tidigare hundar har jag dock märkt att det finns vissa särdrag i skötseln av mopsar.

Mopsens päls är mycket lättskött. Svarta mopsar har enkel päls, och hårlossningen är så gott som obefintlig (åtminstone i fråga om Jimi). De ljusa mopsarna har däremot en tjock underpäls, som lossnar två gånger per år. Albins hår brukar alltid lossna passligt till julen.

Till följd av den tjocka pälsen, hudvalkarna och kanske en allmän benägenhet kan vissa mopsar drabbas av våtexem, så kallade hot spot, på sommaren. I somras plågades Albin av hot spot under den värsta sommarhettan, då han simmat och pälsen blivit våt. Mot denna åkomma hjälper bara att man rakar bort pälsen på det sjuka området, rengöring och ordentlig medicinering.

Mopsens nosveck måste putsas regelbundet, svett och smuts ger annars upphov till inflammation, framförallt på sommaren. Mopsen vänjer sej vid att nosen putsas och tar det hela någorlunda med ro.

Mopsen har stora, vackra, lite utstående ögon, som är känsliga för drag, och som måste aktas, emellertid behöver man inte överdriva. Mopsarna kan också lida av torra ögon, och mot det hjälper ofta vanliga ögondroppar. Mopsarna kan också drabbas av ögonpigmentering och att ögonfransarna växer inåt.

Mopsen har kort nos, och andningen är snörvlande. Han snarkar alltid då han sover. Hans mjuka gom och trånga näsborrar, och möjligen vissa hjärtsymptom, kan ge övergående andningsbesvär som kan leda till tillfällig medvetslöshet om han blir mycket ivrig. Det låter skrämmande, men det är inte farligt, och det går över på en stund. Man måste bara själv hålla sej lugn, och på så sätt också lugna ner hunden. Jimi har ibland drabbats av sådana anfall, men de tycks ha minskat med åldern.

I fråga om mopsvalparnas diet lönar det sej alltid att följa uppfödarnas råd. Mina fullvuxna mopsar får småkornigt torrfoder med lite kött, broiler eller korv (vår egen mat) ovanpå. Dessutom en aning solhattsextrakt eller fiskleverolja med maten gör att pälsen glänser, och eventuella problem med mjäll och klåda minskar.

De bästa skötselråden fås av uppfödarna, själv har jag ofta haft kontakt med min mopsuppfödare Monika Kevin, Kennel Troppola, och jag har alltid fått goda råd i allt som rör mopsar.