– Solsidans historia

— Berättad av Runar Sundbäck en sommarkväll 1967 —

Det finns på Sundö bebyggelse på fyra ställen. Den yngsta ligger på södra stranden invid den väg som går över ön. Här stakades en arrendetomt ut omkring år 1910, och lotsålderman Otto Lindman byggde sig ett bostadshus här. Huset var ursprungligen en stuga av vanlig typ med två rum, kök och tambur i en våning med sadeltak av pärtor.

Lindman härstammade från Svinö och var lotsålderman på Pellinge lotsstation, som då fanns på Äggskär. Men då lotsverket förryskades 1912, avgick Lindman liksom de flesta andra lotsar i Finland. Han flyttade till Helsingfors och blev anställd på Brändöfärjan.

Omkring år 1913 köptes huset av sjökapten Svensson. Sedan dess har det varit sommarvilla. Svensson höjde taket, så att huset fick tre rum på vinden och brutet tak, som belades med plåt, och byggde till en veranda. Han byggde också bastu. Sand kördes med skuta till stranden.

Svensson var speditör och delägare i firman John Dahlberg. Han ägde en tid hamnbogserbåten Arla i Helsingfors. Med den kom han till Sundö, och därför byggde han den stora bryggan av stock, som revs sommaren 1967.

Svenssons mor var född Bredenberg och härstammade från Ingåtrakten. Hans fru hette Ida. De hade fyra barn. Bror-Gösta blev läkare i Sjundeå, mycket folklig och omtyckt. Han var invalid – han lär en gång ha blivit utkastad genom fönstret av sin barnsköterska. Dottern Annie (Aie) var lärarinna. Greta dog efter kriget. Mabel gifte sig med kamrer Björkwall i Sibbo.

Under Pellingeslaget 1918, då de röda låg på södra stranden av Sundö, fick Svenssons villa kulhål i taket, och fönster blev sönderskjutna. De röda bröt sig in i villan, slog sönder möbler och tog med sig allt av värde. Flera röda blev sårade på tomten och några lär ha stupat.

Ingenjör Nils Alenius köpte huset omkring år 1936. Han flyttade till Sverige under kriget och blev svensk medborgare. Han har gjort en del uppfinningar. Bl.a. har han konstruerat en stor blockboardsmaskin. En sådan finns t.ex. i Metsäliittos fabrik vid Saimen – en stor maskin, där stocken kommer in i ena ändan och skivorna kommer ut i den andra.

Nils Alenius hade tidigare bott på hyra i den förra Renholmska villan på norra sidan av Sundö.

Under Alenius tid bodde hans kusin med familj åtminstone ett par, tre somrar här. Hon var född Hertwig och var gift med professor Karl-Erik Sonck.

Någon gång på 1930-talet bodde också metodistpastor Karl Hurtig på Solsidan och höll söndagsskola här. Annars bodde han om somrarna på Tullandet.

Huset köptes omkring år 1955 av tandläkare Nils Andersson, kusin till Runar Sundbäck. Efter ungefär ett år fick han också köpa tomten, som hittills hade varit arrenderad.

På Anderssons tid gjordes genomgripande förändringar. Huset blev helt ombyggt inuti omkring år 1962, och värmeledning installerades. De två rummen i nedre våningen förenades, kökstrappan flyttades och tamburen togs bort. En öppen spis murades. På vinden gjordes två större rum. Verandan fick ytterdörr och trappa.

Också bastun byggdes om. Lindmans gamla svinstia – som ursprungligen hade varit svinstia på Suni – flyttades ner till stranden och blev pojkarnas sjörövarstuga. De två brunnarna, som inte hade varit så givande, fördjupades. Svenssons gamla brygga, som under den föregående tiden hade varit förfallen, beslogs med plankor. Tomten röjdes upp och en mängd planteringar gjordes. Mera sand kördes till stranden.

År 1965 köptes Solsidan av Gudrun Broström.

Solsidan

– – – – – – – – – – – – – – – –

Gudrun Broströms dotter Lena Selén ägde Solsidan efter henne, Lena överlät Solsidan till sina söner Jan och Gustaf Selén på 90-talet. Nu ägs stället av Jan Selén. Närmare om tiden efter 60-talet senare.